nogluforme

Nyfriterade munkar, med en lätt ton av vanilj. Sockrade, glaserade och fyllda. Man kan variera det precis hur man vill, och jag ville testa flera olika.

Inser nu att det är läge att erkänna, jag var ett kakmonster innan min diagnos och drömde redan som 2åring om att bli bagare. Ett par år senare ändrade jag mig till kock, för att då fick man både baka och laga mat. Genom åren har jag mer än en gång lite skämtsamt tackat min diagnos för att jag inte är stor som ett hus. Men nu när jag har gett mig in på att skapa recept med bakverk som håller en nivå jag är mer än nöjd med, då får jag öka både stegen per dag och grönkålshögen på tallriken för att jag inte ska växa ur byxorna.

Jag minns tillbaka till doften av nyfriterade munkar på marknader och hur det var något av det bästa jag visste. Nyfriterad, fortfarande varm, med socker på. Och jag har mer än en gång stannat och läst på skyltarna på vagnarna där de säljer munkar. Finns det möjligtvis en skylt om att de har glutenfritt? Men icke, jag har aldrig sprungit på det och då tänkt att det måste vara alldeles för svårt att få till. Med en deg som håller och en smak som blir bra och vi är nog fortfarande för få för att det ska vara lönt för dem. Har också funderat på att göra egna mer än gång, men inte känt mig trygg nog i bakandet. Men, för tillfället finner jag mig i ett flow och då är det bara att gasa och åka med. Det värsta som kan hända är att det inte blir bra och då får man ta nya tag en annan dag.

Jag började min dag med att baka ut två vörtbröd som jäst över natten. Sen när de kom ur ugnen åkte surdegsbrödet in och vi närmade oss lunch. Jag hade funderat på receptet mellan varven och tittat på ett par tre olika vanliga på nätet. Fastnade för hur bland annat Roy Fares gör, med rumstempererat smör istället för smält smör. I de flesta av mina bak med smör nu för tiden har jag anammat det tänket. Det krävs mindre mjöl om smöret är mjukt men fast, kontra smält, vilket ger ett saftigare bröd eller bakverk, som håller längre.

Planen var att baka saffransmunkar, som jag ville fylla med något gott. När jag hade skrivit ett grundrecept på munkarna och knådat degen, lagt den på bänken med en handduk över, för att vila. Då slog det mig, att jag helt glömt bort saffranen. Så det blev vanliga munkar istället, med en lätt ton av vanilj. Senare kom jag på att jag kunde gjort en god saffransfyllning och fyllt dem med, men det får bli nästa gång.

Jag kavlade degen och smakade en liten bit, god smak och jag slogs av hur smidig den var, att kavla, knåda och stansa. Det blev både ringar och även mindre munkar som jag sedan fyllde. Detta är en deg utan varm vätska, så jag lät dem jäsa i nästan 2h innan det var dags att fritera. Själv har jag en fritös, men man kan lika gärna fritera i kastrull, var bara noga med temperaturen och använd en termometer, ha locket i närheten om olyckan är framme.

När munkarna var färdiga och svalnat något så glaserade jag hälften av ringarna och Melker fick strössla dem, jag tog hälften av de små och fyllde med hallonsylt, men man kan lika gärna fylla med vaniljkräm, lemoncurd, blåbärs- & tranbrsmarmelad, nutella eller vad man känner för. Resten av ringarna penslade jag med smält smör och vände i socker. De sista små, fick bara lite florsocker på toppen. Jag ville ha en neutral för att uppleva smaken och texturen på rätt sätt.

Sen var det dags att provsmaka, och wow, smaken var precis som jag minns dem. Den enda skillnaden som jag och de andra som smakade upplever är att dessa är lite mer kompakta än vanliga. Lite som allt glutenfritt blir. Det är nackdelen med att inte ha starka glutentrådar i degen.

Recept